Ödet Och Magin, Och Denna Jävla Kärlek.
ibland kan jag vakna
mitt i natten och automatiskt sträcka mig
efter något som inte finns.
ni vet när man tittar på klockan
och plötsligt inser att man är sen.
tiden är förbrukad, borta.
precis som han.
man rullar runt i sängen och hoppas för varje varv
att han där ska ligga.
inte nu, inte nu heller, men kanske nu.
jag hoppades, jag hoppas nog fortfarande.
.
ungefär som när man vill spola tillbaka tiden,
och förändra historien.
för att kanske, bara kanske
kunna få allt det där tillbaka.
när ensam inte längre är ensam.
.
ibland undrar jag om det är det här som kallas kärlek
viljan att förändra och förändras.
men samtidigt vara den du alltid har varit,
bara med en nypa storhet.
eller är det viljan att vara ensam,
men känslan att fångas.
.
är det kärlek att falla och krossas
eller är det bara kärlek om fallet i själve verket
aldrig tar slut.
som om någon alltid finns där och tar emot dig
ungefär som ensam aldrig blir ensam.
utan två är alltid två.
.
ibland kan jag somna
och på något sätt sakna hans hjärtslag
mot min rygg.
ibland kan jag somna
och hoppas på att kärlek
i alla fall finns i mina drömmar.
Kommentarer
Trackback
